From Maputo with Love!: tick tack

hallå där! tiden flyger, nu är det konstaterat. mindre än en vecka tills calley åker hemåt, det är jäkligt trist. men mest av allt förvånande att tiden har skyndat sig mer än stockholmare till en ankommande tunnelbana. på tal om skynda sig, det gjorde dom EJ igårkväll. jag, sasa, magnus, eugenio och marcus hängde på dolce vita, tänkte ta några öl och bara chilla. det blev ju mest chillande, då det tog runt en timme för dom att komma ut med en öl, och ok att det var fredag kväll men en TIMME! men men, dumt att klaga. livet leker, oavsett om jag fick önskad mängd malt och humle i mig eller ej. däremot fick jag en oväntat hög samosas-dos i mig när jag kom hem, hade värmt åt mig och sasa men som den narkoleptiker hon är somnade hon innan pirogerna var ute ur ugnen.

igår skulle vi ut, det var jag, eve, pirjo och calley, hade börjat nice med att båda familjerna hade samlats för att käka lite middag nere vid havet på waterfront, jag tog en galen portion med kräftor, mums. sen ville några dra hem och vi krigade vidare som sagt. först skulle vi till en klubb där damerna brukade gå för att få dansa lite, men just ikväll var det nåt band som uppträdde. hmm förstå att jag blev förvånad när jag ser att djibril cissé hade sadlat om och nu stod och skrek i en mick medans hans hårdrockskollegor riffade loss på gitarrerna. vi drack snabbt upp vad vi hade beställt in och hoppade in i en ny taxi, åkte och kollade ett annat populärt ställe, men det var dött så vi rullade vidare.
då kom dom.
dom beryktade poliserna. bosse batong tillsammans med sina 2 kollegor med varsin ak-47 beordrade oss att stanna bilen för att kolla våra pass, "rutinkoll". det är tydligen en klassiker här som egentligen handlar om att snutarna vill ha sig lite deg på sidan av sin säkert rätt dåliga lön. jag hade flax och hade med mig en kopia på passet som godkändes. men eves pass hade gått ut, och calley plus pirjo hade glömt sina hemma. det blev tjafs, calley blev arg, och taxichauffören försökte medla. han borde nog fortsätta den karriären, för på nåt sätt fixade han så vi inte fick lämna ifrån oss en enda met. galant!

häromdan stack jag, calley och sasa ner till "baixan" (downtown maputo) och gick på casa de elefantes, en galen tygaffär. köpte ett gäng kapalanas, vi snackar dom där tygerna som afrikanska kvinnor brukar bära sina barn i. tänkte inte bära några kids i dom, men ser annan potential i dom, som att t ex klä om köksstolarna! kommer bli SÅ bra!