så fort man kom utanför stadskärnan såg man folk som INTE levde the good life. barn som lekte i sopberg, familjer som bodde i samma sopberg, jättesmå hus byggda av upphittade plywoodskivor och plåtbitar som det kommer ut stora familjer ur. det berör. har inte känt det där på samma sätt sen jag var i brasilien och kina. och det kanske låter sjukt men jag tror det behövs. man behöver få sig en reminder ibland att man inte bara ska ta sitt goda liv för givet. jag menar, vad är det för problem jag ställs inför i min vardag? köpa iphone eller inte? röd eller blå badrumsmatta? i ett land där medellivslängden ligger på drygt 31 år så har nog folket lite annat att tänka på. men folk ler. folk skrattar.
så tillbaka till helgen. efter busstrippen var vi framme i bileme, aka andra himlen. SÅ bra väder, SÅ lite folk på stranden och SÅ vackert. bilene har strand mot en havslagun som bara har en liten liten mynning ut mot havet. kräsna sasa tycker att vattnet är smutsigt, WRONG. lagunen är galet långgrund, stranden är vit och cashewförsäljarna är inte omöjliga att förhandla med. sweetness. mindre sweetness är dock att jag, som den rambo man tror att man är, sprang ner i vattnet det första jag gjorde och glömde (eller i ärlighetens namn sket i) spf 30. tack vare att "jag tar bara ett dopp" blev till " wohoooo va skönt! jag kan ligga här hela liiiivet!" så kan ni numera kalla mig redman.
vi tog en båt ut till andra sidan lagunen, där havsmynningen finns. galna vågor, en lika obefolkad strand, förutom en krabb-familj som tog sig ett dopp i havet. ljuvligt.
nu är vi tillbaka i maputo och jag är helnöjd efter helgen, trots en hemresa i vad vi trodde skulle bli scooby-doo-bussen men som blev en liten volvo där jag fick sitta med benen i en SJUKT onaturlig ställning. väl hemma blev det en drink på balkongen, lite mat från vintage india, och sen en film hemma. gonatt!
paradiset
spex med månen
solen-johan: 1-0
värre utsikt vid frukostbordet kan man ju tänka sig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar